jomen. vilket löfte va? fortsätta skriva hit och fortsätta skriva dit. nejdå, sånt kan inte jag.
i alla fall har jag fått lära mig idag, att man måste bära peruk för att bli omtyckt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du gick där så vackert med ditt svarta paraply i regnet.
när du ändå inte såg mig, lade jag ner den redan vissna, röda rosen, jag hade tänkt att ge dig långt innan, på gatan. med tunga, släpande steg, och tårar rullande ner för kinderna, gick jag långasamt därifrån.
1 kommentar:
nu fattar inte jga någonting, men det kanske är meningen att ingen ska fatta ;)
Skicka en kommentar