avkoppling

nu sitter jag här, faktiskt i min ensamhet. rätt långt bort från civilisationen. havet här är alldeles stilla, och i min stuga lyser det, även i stugorna på andra sidan lyser det.
det finns något levande här i alla fall.
det är så skönt ibland, att komma långt bort från civilisationen, och få sitta i sin ensamhet och tänka bort allt jobbigt som hänt i veckan. och känna sig så frisk, så levande som man aldrig gör där borta i det alldeles uppenbara vardagliga. det är charmen med att sitta här. liksom lite ensam, men ändå med.
sedan kommer man hem till det vanliga, utvilad och glad. då orkar man en vecka. och två veckor. med vänskap, vila och kärlek orkar
man
hela livet